Gös - Pike-perch
Sander lucioperca (Linnaeus, 1758)

Art: lucioperca (gäddabborre)
Släkte: Sander (gös)
Familj: Percidae (abborrar)
Ordning: Perciformes (abborrformer)
Klass: Actinopterygii (strålfeniga fiskar)

Beskrivning:Långsträckt abborrliknande fisk. Saknar tagg på gällocket. Främre ryggfenan svartfläckig. Långsmalt huvud. Varierande kroppsfärg i grönt, brunt.
Fortplantning:Vårlekare på 1,2 - 1,8 meters djup vid islossning. Upptill 1,2 miljoner romkorn, ljusgula, läggs bland stenar, växtlighet och rötter. Kläcks efter cirka 10 dygn vid minst +9 grader. Honan lekmogen vid 3-5 år, hanen 2-4 år. Populationsfördubblingstid 4,5 - 14 år.
Storlek / max size:130 cm TL, 20,0 kg (Frankrike), 16 år.
Utbredning:Lugna söt- och brackvatten, 6-22(-30) grader, 1,2 - 30 djupmeter i centrala och östra Europa inklusive Sverige och Finland samt västra Asien. Se även odlad gös nedan.
Föda:Insekter, rom, kräftdjur, småfisk.
Status: Ej upptagen på internationell rödlista IUCN.
Användning:Fin matfisk, sportfisk, akvariefisk, odlingsfisk. Se även övrigt nedan.
Etymologi:Se övrigt nedan.
Svenska namn:Se övrigt nedan.
Övrigt:Äldsta kända svenska dokument om gös är hittills en handling från Arboga 1497 där det skrevs om gyssenät (gösnät). På gamla tider betraktades en skojare som en "skadeligh giös" och lite senare i vissa områden var en "jöser" en person som man skulle akta sig för. Den som har "jösat" har med andra ord gjort bort sig, därav troligen uttrycken "dum som en gös", "dummerjöns" och "stinnögder som en hjelmaregös". Annars är gius fornsvenska före 1520 och dialektalt gys (gyus) vid samma period. Från antiken och fram till 1700-talet spekulerades det om inte gös var någon slags hybrid mellan gädda och abborre. Därför lanserade den schweiziske zoologiläraren Gessner, 1516-65, fisken under namnet Lucio-perca (gädd-abborre) i sin beskrivning: "Denna ovanliga tyska fisk liknar vad huvudet beträffar en gädda, men till kroppens utseende i övrigt en abborre". Den tyska översättningen 1620-21 uppgav namnet "Hechtbarsch", gäddabborre. Artedi 1738 och Linné 1758 beskrev var för sig fisken under latinnamnet Perca Lucioperca, med den svenska stavningen giös och jös på början av 1800-talet. "Les Sandres" (Gösarna) och "Le Sandre commun" (Den vanliga gösen) är beskrivningar av forskare Cuvier 1816. Själva släktnamnet Sander beskrevs 1817 av forskare Oken. Namnet gös syftar på att maginnehållet göser upp, rinner ut, genom munhålan när fisken dragits upp. "Gösen dör med en rapning", sorgligt men sant. Gösen har några olika dialektala namn på dess skilda lektider i Vänern. Isgös (mörk) leker i april, aborrgös/abborrgös (ljusare sort) i maj och junigös i juni.
 • Fångas med handredskap, not, nät och ryssjor. Viktigaste fiskenationer är Turkiet, Ryssland, Rumänien, Danmark, Tyskland och Poland.
 •Hjälmarfisket efter gös blev miljömärkt onsdag 9 aug. 2006.

Odlad gös

  Odling av gös är utbrett och utomlands sker detta lite annorlunda. Ovanför vattnet förvaras rommen som med jämna mellanrum duschas. Då slipper man oftast mögelbildning som är vanligt hos gösrom i vattnet. Utomlands är gös en mycket uppskattad matfisk sedan hundratals år tillbaka. "Gös, är en af de fisksorter som bäst förtjente planteras", sas i vårt land på slutet av 1700-talet. Inte förrän på 1800-talet började vi i Sverige bli nyfikna på gös som matfisk. Numera är gös gourméernas matfisk även här. Kräsna finsmakare väljer 1,5 - 3 kilos rensade gösar från kalla djupvatten under höst och vinter då fisken anses bäst. Tillreds färsk. Kokning anses bäst. Det vita fiskköttet är rikt på mineraler och protein. Festfisk. Värd varenda krona. Prova gärna nedan recept från förra sekelskiftet hos grevar och baroner. Väl beprövat så att säga. Rensförlust cirka 60 procent, benfri filé. Övrigt cirka 45 procent.