GÄDDA
Northern pike
Esox lucius - Linnaeus, 1758
Art: lucius
Släkte: Esox
Familj: Esocidae (gäddfiskar)
Ordning: Esociformes (gäddfiskformer)
Klass: Actinopterygii
(strålfeniga fiskar)
Beskrivning:Långsmal, glupsk rovfisk. Vanligtvis gulgröna, fläckiga sidor, ibland lite randiga med mörkgrön rygg. Ljus buk. Fiskkroppens färg och teckning varierar ganska stort från ett vatten till ett annat runt om i landet. Stor käft med många sylvassa tänder.
Fortplantning:Leker i mars-maj i vassen. En stor hona kan lägga över 500.000 romkorn i perioder. Kläcks efter 10-15 dygn. Snabb tillväxt. Honan könsmogen vid 3-4 års ålder, hanen ett år tidigare.
Populationsfördubblingstid 4,5-14 år.
Storlek / max size: Honans storlek 175 cm(Irland), vikt 41,77 kilo(Irland). 33 år (Finland). Hanen 11,8 kg, Sverige.
Utbredning:Söt- och brackvatten, 0-30 djupmeter, runt om i Europa (gäddan finns ej naturligt i Spanien, blev inplanterad senare) och i delar av forna Sovjetunionen. Samt i norra Nordamerika.
Föda:Fisk, grodor, kräftor och mindre sjöfåglar.
Status:Ej upptagen på internationell rödlista IUCN.
Användning:Populär matfisk(ugnsbakad), sportfisk och i offentliga akvarier. Räknas till de magra fiskarterna, vårgäddan anses godast. Men även höst- och vintergäddan smakar gott, upp till 2 kilos vikt.
Etymologi:Esox lucius är det vetenskapliga namnet för gädda som ofta värderas högre än både lax och öring. Bakgrunden till detta är gäddköttets färg, vit, som symboliserar ljus, luft, glädje, renhet, oskuld, kyskhet, sol, heligt liv, kronan, andens seger över köttet och liknande.
Gäddans artnamn lucius härledes till "fisken i torkat skick lyser om natten" och denna sötvattenslevande fisk är ljusets konung. Stora mäktiga fältherrar, statsmän, naturforskare, aristokrater och andra berömda personer använde därför namnet Lucius långt före Kristus födelse.
Esox, släktnamnet, kommer ur det urgamla namnet Essox. Bokstaven E (grekisk suffix med förstärkande betydelse) står för "mycket, i hög grad". Ur det grekiska ordet Soma (kropp) plockar vi ut so och lägger till latinets x så pusslar vi ihop ordet Esox. Det namnet använde den romerska författaren och naturforskaren Cajus Plinus Licius, 23-79 e Kr., när han beskrev en stor fisk (gädda) i floden Rhen. Här avsåg man den långsträcka fiskkroppen. Enligt gamla franska ordböcker betyder ordet Esox laxfiske (Esox, Esocis, Salmo piscis). Detta har en viss förklaring då gädd- och laxfiskar ingick i ordningen Salmoniformes i fiskarnas systematik.
Svenska namn:Gädda av fornsvenska gaedda, känt före år 1520. Med omstridd härledning men fisknamnet gjedd anses vara från gammalnordiska gadd (spets[pike], tagg). På 1700-talet gjedde och giadda, senare gädd och gädda.
Det finns massor av historier och populärnamn(gammelgädda, guldgädda, isgädda, krokodil, leopardgädda, silvergädda,vårgädda, etc.) om gäddan.
Övrigt:• Men gäddan var inte populär hos alla i forntiden. Decimus Magnus Ausonius, romersk skald och retor, cirka 310-393, efter Kristus skrev: "Bor här i stående vatten, för romerska namnet beledd. Klagande grodors argaste ovän, Lucius kallad. Gäddan i gömda hålen täckta av mörker och slam. Aldrig på festliga borden hon kommer, rättvist där ratad. Kokad hon värdshusen fyller med stinkande äckel och kvalm".
• Man har beräknat att en åttaårig gädda slukat cirka 1 400 fiskar genom åren.
• En gammal tradition är att äta julgädda i Stockholms skärgård, Uppland, på Åland.
Ståndplatser:Ståndplatser
Var gäddan finns är helt beroende på i vilket typ av vatten man fiskar i.
Som i t.e.x en å är vasskanter, vikar, bakvatten som bildas bak stenar och ström kanter är oftast heta ställen. I sjöar är det en stor fördel med ett ekolod, där man kan se djupbranter och djuphålor, hittar man dom, hittar man oftast fisken.
Föda:Föda
Gäddar äter i huvudsak det hon kommer över, men är speciellt förtjust i mört och i saltvattnets strömming. Men även löja, abborre och nors uppskattas.
Gäddan äter också kräftor, mygglarver sin egen avkomma, grodor, smålakar och en och en annan simmande andunge och snok har det t.o.m hänt att gäddan har stoppat i sig. Jag hörde talas om en som satt och fiskade på en spån då en ankfamilj med åtta stycken andungar kom simmandes i vattnet. Helt plötsligt plaskade det till, och när vattnet hade lagt sig fanns det fyra styckan ungar kvar......
Huggtider:
Det finns de som tror att gäddan tappar tänder eller har ont i dom när de inte hugger. detta är inte sant. Gäddans tänder växer ut efterhand som de nöts eller faller bort.
Gäddan äter då hon är hungrig. Hon vill gärna proppa magen full för att sedan smälta maten i lugn och ro. Därför blir det oftast en intensiv men kort huggperiod, och sedan ett längre matsmältningsuppehåll. Även under "matsmältningsuppehållet kan gäddan hugga, hon handlar då på instinkt, men spottar snabbt ut det igen. Gör man då inte ett mothugg ögonblickligen tappar man fisken. När väl gäddan hugger på allvar svälje hon ofta snabbt bytet/betet, det är bra att göra ett relativt snabbt motugg, så att man krokar fisken fint, och då undkommer man att kroken hamnar nere i strupen.
Chansen är ju större att man få fler hugg av små gäddor än större gäddor, dels så äter ju större gäddor mera och smälter ju då maten längre, när det då är tvärtom med en mindre gädda.
Väder & Vind:Väder & Vind
Det är ju dock inte bara gäddans storlek som bestämmer huggtiderna. Vädrets makter och givetvis årstiderna spelar ju också en viktig roll, liksom betesfiskens rörelser och tillgången på betesfisk.
Blåsigt, mulet väder sätter ju småfisken i rörelse mot stränderna samtidigt skräms ju inte gäddan heller direkt av skuggor som faller på vattenytan.
Detta retar då gäddans aptit och hon föjler då gärna efter, och kan då lättare nås av spinnfiskaren/metaren ifrån stranden.
Blir det en lång och kylig period hugger gäddan bäst vid väderomslaget i början och i slutet av perioden. Även vinden påverkar gäddan i högsta grad, pålandsvinden är sedan gammalt känd som en pålitlig fiskevind.
Fisken "åker" då med strömmarna/vattnet in till grundare partier.
Årstider:Årstider
Årstiderna påverkar också i högsta grad fisken. Sommargäddan har sina speciella ståndplatser, höstgäddan sina o.s.v
När gäddans lek är slut och försommarvärmen börjar krypa på, då lockas gäddan in ifrån friare vatten till mynningar och grundare soliga vikar m.m
Fram emot September - Oktober är Småfisken vid detta laget ute på djupare vatten och där jagar hon innan hon går in på lugnare grundare vatten för att smälta sin mat. Även om hon då kanske inte riktigt är på hugget så når man iallafall henne.
Strax innan isläggningen är vattnet som kallast och gäddan söker då djupare vatten dvs varmare vatten. När isen lagt sig minskar värmeutstrålningen, särskilt om det har kommit snö. Jordvärmen värmer sakta upp vattnet underifrån och då piggnar gäddan till igen, och hugger då friskt på bl a angeldon.
Gäddan går sedan i allmänhet grunt i sjöarna under vintern. I skärgården går gäddan in under isen i de inre vikarna för att hitta sin idealtemperatur.
Olika typer:
Det finns flera olika benämningar på gädda t.e.x:
Isgädda, lövgädda, blomstergädda. De kommer vid olika tidpunkter till lekplatserna från skilda miljöer. Dessa gäddor har olika färgbeteckningar.
Grundvattengäddan har mörkare färgteckning. Djupvattengäddan är något blekare. Därimellan förekommer det olika skiftningar från gult till giftgrönt och guldfärgat. Även rödaktiga färgskiftningar förekommer hos kräftätande gäddor. Man tror att miljön bidrar till de olika färgerna. Gäddan kamoflerar sig helt enkelt efter den miljö hon lever i. Var de olika typerna lever bestäms på tillgången till föda t.e.x en djupvattengädda kan tvingas bli en grundvattens gädda och tvärtom ifall att födan tryter.
Sjukdomar:
